Nya Zeeland

Är du trött på mörker och lutfisk? Fira jul på Nya Zeeland!

I slutet av november 1987, tog jag två månaders ledighet och drog via några dagar i Honolulu direkt till NZ. Första anhalten blev Turangi, som är ett litet samhälle vid Tongariro Rivers utlopp, i Lake Taupo på Nordön. Under en veckas tid fiskade jag nerströms landsvägsbron, men också någon halvmil uppströms, vid några av de mer kända poolerna.

Oftast kunde jag vandra helt ensam vid floden. Fisket var bland det bästa jag upplevt någonsin.

Jag tog 20 st Regnbågar i perfekt kondition. Medelvikten hamnade klart över kilot och storleken varierade mellan 0,5 - 2 kg. Alla fiskar återsattes. Djupt fiskad nymf var det som gällde. När tvåkilos bågarna tog nymfen och drog/hoppade nedströms i det snabba vattnet, blir det löjligt att tala om knarrande rullar. Flugrullen lät mer som en torterad gris och här upplevde jag mina värsta och snabbaste rulltömningar någonsin, jag får hjärtklappning bara av att skriva om det.

Jag lyckades inte kroka någon av de stora öringar, Brownies, som fanns i floden men såg flera fiskar i skuggan av de stora träden, i de lugnflytande partierna, strax innan utloppet. Fiskar kring 4 kilo, kanske mer. Har du fiskat i Tongariro, vore kul att höra om fisket fortfarande är lika bra!

PŒ; Sydön är landskapet mer alpint och här dominerar öringen. Jag vandrade uppströms Trawers river i underbar natur. Vattnet var kristallklart och luften en njutning att andas. En öring på 1,4 kg tagen på nymf i en vacker hölja blev bästa minnet.

Söker du klockrent öringsfiske? k till Sydön!

En negativ effekt av resan var att jag nästan helt tappade intresset för svenska Put/Take vatten. Efter att ha slagits med Tongariros muskelbågar, blev det mest tragiskt att veva in de fenlösa fettklumpar som alltför ofta bjuds här hemma. Hur många gånger jag drömt mig tillbaka till dessa platser vet jag inte, men ETT är säkert. Jag måste tillbaka... OL.


Tillbaka